Idag skulle matte, H och Prinsen äta lunch hos farmor och farfar. H åkte redan på morgonen för att hjälpa farfar med ditt och datt. Matte och Prinsen skulle åka senare. Men då fick matte iden att vi hela gänget skulle gå dit. Sagt och gjort. Prinsen i vagnen och matte vid spakarna och vi andra i ett ordnat led. Lopphunden fick gå lös för hon kan lyssna tyckte matte. Efter en bit i militärisk ordning tyckte matte att resten av gänget dvs Jag, Herman och Greta kunde få gå lösa. 3 minuter var allt lungt tills Bambi flög upp ur buskarna. Vi var snabba och tog upp jakten jag och Greta. Lopphunden var seg i starten. Herman vågade inte springa ifrån matte. Det var den lunchen tänkte matte och ringde H,

-vi blir sena för gänget jagar egen lunch sa matte.

Men det var inte så roligt att jaga egen lunch så vi återvände till matte. Resten av vägen skötte vi oss så matte skulle bli glad igen.  

Idag så åkte jag och matte till Apelgården utanför Säffle och hade spårträning medans regnet öste ner. Först ett apellspår. 12 hundar med 10 meter emellan spåren skulle spåra samtidigt, snacka om att man får köra nosen i marken och inte bry sig om dom andra. Hittade alla spårpinnarna. Fika för matte och sedan korsspår. Jag fick jobba ihop med Nuffen Ruff, en äldre herre som tar livet med ro. Allt gick enligt planerna och matte tyckte jag var så duktig. Sen blev det lite vila. Sen var det dax att leta föremål. Jag fick leta efter Wilmas husses raggsockar.

Nu är det sova som gäller.

Glömde berätta att min syster Greta bor här nu. Hennes husse och matte är utomlands och jobbar.

Herman är fortfarande som en tornado som förstör allt i sin väg. Jag funderar på att hyra ut honom till USA ett tag för att få lite lugn och ro.

Vi har så mycket vi måste göra att tiden inte räcker till. Herman går på kurs och är sååååå duktig. Han gör som matte säger hela tiden. Matte tycker att det är roligast att träna med honom för han tycker allt är så kul och så får han godis. Herman älskar godis så han gör vad som helst, igår gick han med på kloklippning.

Efter som jag har varit sjuk nästan hela mitt liv så tycker jag att lydnad och sånt tjafs är tråkigt, men spåra det är så kul.

På lördag så skall jag och matte på spårkurs i Säffle.

Vi skall gå korsspår och massa annat svårt, men kul ska det bli.

Herman bebisen börjar att bli en stor pojke. En mattegris som Lopphunden. Tornadon ligger och sitter i mattes knä så fort han får chansen. Han ska bara gosa med matte.

Herman är nu 23 veckor 74 cm hög, vad han väger är det ingen som vet.

Idag så öser regnet ner här hos oss. Vi fick följa med matte till stallet och mata havremopparna. Men först så skulle vi hämta höbalar på rännet. Matte kastade balar för glatta livet. Herman skulle kolla in kossorna men blev skraj så han skulle rusa ut och hamnade mitt i mattes vevande och fick en bal på sig. 

 Jag tycker mopparna är lite otäcka så jag håller mig nära matte. Men när dom springer så måste jag voffa lite på dom, kommer dom nära så kan jag hoppa imn i bilen. Herman tycker också dom är lite otäcka så han satt också i bilen.

Tornadon får fortfarande sitta i bur när vi är ensamna. Idag hittade matte sin sko ute i regnet på gräsmattan. Hon blir lika glad varje gång. Men han tuggar inte på dom som tur är.

Han går på kurs också och är så duktig, han får bara beröm av Annika våran tränare. Hon säger att Herman pratar snällt med alla och är artig.

Jag har varit på laserbehandling och det var första gången som jag inte morrade så matte var så stolt.

Matte har tröttnat. Hon är trött på alla sönder tuggade saker och ner rivna blommkrukor. Så nu sitter Herman i bur. Jag och Loppan måste hålla honom sällskap så vi blir instängda vi också. Men vi får iaf. röra oss på övervåningen. Nu är ju Hermans bur inte så liten för matte har satt ihop kompostgaller till en fin hage. Herman har suttit där 2 gånger. Första gången var det lite kul så då stannade han kvar, men andra gången så öppnade han låset och gick ut. Så nu har matte fixat 2 nya lås så vi får se hur det går.

Lloyd-Willners Dusenberg *Dusis* finns nu i Nangiala.

Han har en egen plats vi våra hjärtan. 

Dusis älskar alla och alla älskar honom. 

Det finns inga ord bara tårar......

Nu är Herman till salu. Matte älskar Herman lite mindre ikväll. Matte skall ge bort Herman till nästa som går förbi. Det är 100 liter frigolitkulor. Herman ville veta hur snö såg ut, nu vet Herman det.

Inte nog med att vi var ute och åkte igår. Vi packade väskan idag också. Baldersnäs var målet och en ny utställning för Herman. Men vi fick vänta länge för det var en seg dommare. Herman hade nr 36 och det tog 3 timmar innan det var hans tur. Idag sprang han hur fint som helst men att ställa upp sig är svårt. Men matte var nöjd. 1:a HP, BIR. Kritiken löd:

4 månaders härlig hanvalp. Maskulint huvud med bra prop, bra hals, något outvecklat ländparti för dagen, tilltalande kropp, bra vinklar, utmärkt benstomme, bra tassar, rör sig bra, härligt temprament.

Finalen gick dessutom bra BIS 1Reserv. Inte dåligt för att vara 2 gången. Matte tyckte det var lite bra att Herman inte tog hem storkovan direkt för då har han inget att kämpa för.

Å medans vi väntade så passade vi på att äta lite på varandra. Vi fick vänta lääääääänge.