Matte är inge vidare på det. Mattes kompis M kom förbi och tydligen borde dom städat båda två. men dom tänkte mycket på det.

Idag har jag och Matte eldat i tunnan och sen har vi busat jättemycket.

PiratMormor hämtade PiratPrinsen på förskolan. Sen tog dom en tur till Piratskogen.

Så man kan säga att jag lever mitt liv som Pirathunden eller PiratHerman. Ganska kul när jag får vara med å slåss.

Nu ska jag ta mig en pirattupplur på soffan innan det är dax att gå ut och jaga piratrådjur en sista gång ikväll.

Här ska tydligen städas idag så nu gäller det att hålla sig ur vägen. Matte går fram som en tornado och dammar, suger och far runt. Det värsta med Matte det är att hon inte nöjer sig med utsidan utan det ska städas i skåpen också. så nu lägger jag mig under bordet för en stunds ro innan hon kommer dit med dammsugaren och skurmoppen i högsta hugg.

Idag har det varit fullt med pirater här hos oss. Prinsen och matte har lekt pirater. Dom började vid 10 tiden och har fortsatt hela dagen. Skepp o hoj har hörts över havet här i Gundlebo. H tycker mest dom är knäppa.

Jag förvandlades fort till Pirathunden och Lilla Lopphunden fick bli Piratkatten. Jag fick också rycka in som sjöodjur. Piraterna var ju tvugna att ha nån dom kunde slåss mot med sina vassa knivar ( gula stängselstolpar i plast). Fick ingen pirathatt tyvärr för matte för då var hon tvungen å städa efter mig.

Nu är det natten så Eeerrr ( Pirater säger så)

Vi höll som bäst på med matlagningen då Matte fick se en mystisk bil stanna hos grannen. Ur bilen kliver tre mysko snubbar med portföljer. Två är på väg mot vårat hus, här ska inga mysko gubbar komma in tänkte Matte. Så vad gör hon. Jo hon puttar ur mig ur soffan och sen ut. Här ska skrämmas mysko snubbar. Å det gjorde jag. Dom vände fort på klacken och pös iväg om än långsamt. Men in vågade dom sig inte. Tur Matte har en stor grå Herman Hedning som kan studsa som en kängru.

                                               Det är mycket nu. Vi grejar lite överallt. Men vi har ganska kul  .

Matte har skaffat ny kamera så här plåtas det för fullt just nu. Var man än går så blixtrar det.

För övrigt är detta inlägg 200.

Matte och Mattes kompis MA släpade med mig på en jättepromenad i stan i så där 4 timmar. Idag är vi stela som pinnar jag och Matte.

Annars så skall trägården vinterbonas så igår åkte trädgårdsmöblerna in och det blev rensat både här och där.

Nytt foder har vi börjat med. Å än så länge är det super gott, Matte har en plan så jag måste gå upp i vikt säger hon. H tror inte på det nya fodret förän jag ätit några säck. Men vi får se. Gott är det nu iaf.

Nu ska jag tillbaka till soffan och där skall jag ligga tills ikväll. H och Prinsen skall till Farfar och farmor. Matte och Prinssesan drar norr över på nån bröllopsmässa mest som sällskap till Mormor. Men vem vet snart kanske bröllopsklockor ringa.

Nu har jag funderat lite till vad gäller att vara Grandisägare.

Dom dregglar. Nu har vi turen att äga mindre dregglande hundar. Varje gång Herman dricker får man stå beredd med handduken för å torka annars får man en insjö i halva huset.

Dom hårar nått fruktansvärt och att missa dammsuga en dag är som att vada i hår till knäna.

Dom trampar en på tårna och det gör vansinigt ont och så piskar dom en med svansen och det känns ungefär som att få ett rapp mde piskan.

Men vi älskar dom ändå.

Matte har fått lite frågor om hur det är att vara GD ägare så nu lämnar jag över tangenterna till henne.

Vad ska man säga om rasen Grand Danois. Jag har haft två stycken.

Våran älskade lilla stora tik Agnes som tyvärr fick sluta sina dagar på tok för tidigt. Hon var en otrolig familjehund som inte gillade främmande och var mycket vaktig. Hon gillade inte barn och nya människor så när vi själva skulle få barn funderade vi på hur det skulle bli med Agnes. Det tog 24 timmar innan hon accepterade sonen och efter det vek hon aldrig ifrån hans sida. Hon var mycket hängiven sin familj. Agnes fick en skada som valp och det är svårt att säga hur mycket det påverkade hennes personlighet. Agnes var svart och ur min personliga åsikt så tycker jag att de svarta grandisarna oftast är mer reserverade och lite svårare att komma in på livet. Men Hermans pappa var svart och han var hur öppen och god hjärtad som helst. Agnes var en stor tik, hon slut mätte på 85 cm i mankhöjd. Hon förstörde aldrig något utan fann sig i att få vara med. Agnes blev rasens första tik att bli Viltspårschampion.

Så har vi Herman en stor blå hane som är korsad med känguru. Han mäter nu 95 i mankhöjd och väger ca 70 kg. Säg vad den mannen inte har gjort. Tror han är inne på sin 5te soffa just nu. Jag lovar att han inte bara har gnagt lite i ena hörnet. Han slaktar dom totalt. Hur många bäddar vet jag inte men han har lärt mig att dom har olika stoppning i olika färg och form fast dom ser likadana ut utanpå. Att stoppningen i en fäll fyller en hel bil, modell större. Han har lärt mig att frigolitkulor blir statiska och går inte att dammsuga upp, det blir stopp i röret. Men det var ju bara 100 liter, inte ens en hel sackosäck.

Herman är som Herman är. Han är otroligt lik sin far och det enda man ser är en stor kärlek. Herman älskar alla och tror att alla älskar honom. (vilket inte alla gör).

Grandisen tror inte att dom är så stora som dom är. Jag tycker att man ska tänka två gånger innan man skaffar hund oavsett ras. Finns tiden, orken för det blir många år med hund och det i alla väder. Men Grandisen tar lite mer plats, äter lite mer. Men ger så mycket mer.

Man får tänka på att för å få en lycklig Grandis så tycker jag att dom måste få sova i säng eller soffa, dom är inga golvhundar. Vi har försök att hundarna inte skulle få vara i soffan när vi bytte hem, men vi fick två osaliga andar som inte fick ro i sina nya mysiga bäddar, sen tyckte jag att jag missade så mycket mys tid med dom. Agnes låg alltid med huvudet i knät och Herman vill ligga tätt tryckt mot en med rumpan.

Dom äter en heldel vi räknar med ca 2 liter om dan det blir ca 2-3 15 kg säckar i månade och vi ger hundarna ett halv dyrt foder som kostar ca 400 kr säcken.  Nu är våran Herman mer än petig i maten vilket jag upplever att Grandisar kan vara, dom kan ha lite bekymmer med halsen. Herman äter inte vad som helst och vill helst att alla ska vara hemma och stå vid hans sida för att han ska få matro. Vi slänger ganska mycket av hans mat så då går pengarna rakt i sophinken.

Motions mässigt så ska man tänka på att inte övermotionera dom som valp och unghundar. Dom växer väldigt fort. Ca 2 kg och 2 cm i veckan som valpar. Agnes led av svår växtverk och pep sig igenom många nätter innan vi fick hjälp av en kunnig veterinär. Herman har inte kännt av växtverk alls trots att han är stor. Annars vill dom har samma motion och hjärngympa som alla hundar. En viss lydnad är ju bra för alla hundar. Grandisen är stor och vill den gå så gör den det. En liten hund orkar man hålla och kan accepteras "olydig" men en grandis som far runt är inte charmig. Man får förstå att grandisen inte alltid är välkommen hem till folk. Som ägare till en liten hund också så har jag av erfarenhet fått lämmna grandisrna hemma för folk tror dom ska svepa ner alla prydnadssaker med svansen. Det har aldrig hänt att någon av mina hundar gjort det men dom har däremot gått iväg med hela bord. 

En bra avlad grandis upplever jag inte som agressiv men visst finns det individer som är det men det finns det innom alla raser. Hunden blir ju också vad man gör den till.

Ska man köpa grandis så gör det genom en uppfödare som är med i Svenska grand danois klubben.

Jag vill varm rekomendera kennel Lloyd-Willner, Ingela och Benny dom ställer upp i alla väder och vilken tid som helst på dygnet. Jag passar på att TACKA så mycket för all hjälp.

Vi har haft två helt olika typer av Grandisar och en tik och en hane. Vi tycker det har varit lättast med hane men så är det ju Herman. Han är speciell med sin vinögdablick och sitt stora leende när han kommer dundrandes emot en.