Herman har kört huvudet i elstaketet hos Moppen igen. Han försvann i ett vråååååållll och yyyyyllllll. Som tur var så såg Coronas lillmatte åt vilket håll han sprang. Matte ringde Åsa och mycket riktigt, där stog han på deras veranda. Han blev så glad när Matte kom, men lillmatten ville han inte prata med mer, Herman trodde allt var hennes fel.

Och hälsat på Greta. Forst träffades vi vid knorretorpet för en rusa av oss date, innan vi skulle tas in i lägenheten.

Greta säger att det inte heter lägenhet utan våning, men jag är minsan uppväxt i stan så jag vet allt vad det heter.

Väl där så skulle vi åka hiss tre våningar. Greta med matte och Prinsen åkte först. Sen Herman och Matte, Herman tyckte hissen var för trång för stora högresta hanar men det fick gå. Sist åkte jag, Lopphunden och H.

Det var en fint ställe dom hade med jag ville hem. Herman och Lopphunden for runt som tossar men jag la min vid ytterdörren redo för å åka hem.

Landet är allt bäst ändå.

å skriva nått i den här bloggen. Men det lyckas inge vidare, så fort vi fått ner romporna så är det någon som ropar. Men nu får vi se om det lyckas.

Nu är det ett tag sen men vi har varit till skogs och jagat svamp, resultatet blev 5 kantareller. En pyttemacka hade det blivit om nu inte Herman mosat alla, men det är ju lillpojken i ett nötskal.

I Skogen

Mycket vatten var det, här är jag. ( Agnes )

Å så spår nissen Herman.

Tänk att en skogspromenad kan gör en så trött, vi sov i 2 dar efteråt. Man kan tro att vi aldrig är till skogs.

på att skriva i bloggen!

Här snoras det och hostas på alla håll och kanter.

Men trots det så tränar vi freestyle. Matte flyttar möbler så vi ska få svängrum.

Världens bästa H har lagt viltspår åt oss trots dunderförkylning.

Herman klarade sitt galant trots 12 timmars liggtid och vinkel.

Loppan hittade fram tillslut med mattes hjälp.

Jag lurade som vanligt H och låssades som jag inte hittade spåret, men klöven hittade jag ändå.

Matte var så stolt över Herman att han bar hem sin klöv, nu är det så att Matte och Herman tycker klöven är lite läbbig. Herman brukar bara nosa på den men denna gången bar han hem den i snöret, duktig vovve.

Jag bär alltid min klöv så fint, men Lopphunden hon tuggar och kampar hela tiden så Matte får ta den om det ska finnas nått kvar.

Snart så hoppas Matte på spårprov med lillponken, jag ska också få följa med för Matte vill ha ett HP. Vi fick inte det sist för Matte peppade mig för mycket i spåret. Men svamp blev jag ändå.